Har vi slutat att bygga och blogga?

Det har varit ganska tyst på vår front en längre tid. Förklaringen till det? Tid och lust handlar det nog mest om. Ibland infinner sig inspirationen men inte tiden, ibland tvärtom. Vi fortsätter att bygga och fixa med vår lada men bygger inte så mycket på bloggen just nu.

Häng gärna med oss på Instagram istället. Där uppdaterar vi mer frekvent ni hittar oss på @nubyggerviomenlada

Vi har absolut inte slutat att bygga men bloggen bygger vi inte så mycket på just nu.

Rätt vad det är kanske blogg-lusten kommer tillbaka. Det hoppas vi såklart men för nu så har vi tillräckligt att stå i med våra vanliga jobb, trädgård och vårt livslånga byggprojekt.

Ha en fin sommar!

Så gjorde vi en snygg vattentank av en IBC-tank

Förra sommaren byggde vi en vattenanläggning för att samla upp regnvatten via en IBC-tank. Den rymmer totalt en kubikmeter vatten och tanken var att samla upp regnvatten för att ha till bevattning av främst krukväxter i trädgården. Vi har som ni säkert redan läst om brist på vatten så varje droppen vatten vi kan samla räknas.

Första steget för att bygga vår vattenreservoar var att gjuta fundamentet till den. Vi valde att bygga den i betong och byggde en gjutform i samma storlek som basen på IBC-tanken. Den är c:a 80 cm hög vilket skapar ett tryck på vattnet eftersom den kommer upp en bit från marken och det ger också ett utrymme under tanken där vi kan förvara vattenkannor. På fronten av fundamentet gjorde vi en urjackning för tankens utlopp.

Marcus klädde sedan hela tanken (som för övrigt står i en metallkorg) med trä. Vi har använt läkt-virke som sågats sneda i toppen och sedan varvat läkten och monterat varannan på bredden och varannan på kanten. Hela kalaset är sedan olja i kokt linolja för att stå emot väder och vind.

Vi har dessutom köpt en extra tappkran till tanken för att göra strålen lite mer hanterbar. Utan en extra kran kopplad till utloppen blir det lite av en flodvåg mot vattenkannan.

För att vi ska kunna hålla koll på vattennivån i tanken fräste Marcus ur en del av en planka vid tankens gradering.

Under hela sommaren har vi nu kunnat vattna med regnvatten från tanken.

Skjutdörrsbeslag från The Barnyard

Inlägget är ett samarbete med The Barnyard

För några veckor sedan monterade vi äntligen dörrar till barnens rum. Vi har renoverat ett par gamla skjutdörrar, vilket har känts som ett evighetsarbete. Inte för att det i effektiv till har tagit lång tid, utan för att vi arbetat med dem lite pö om pö. Mer om renoveringen av dörrarna hittar ni här.

Vi tänkte länge att vi skulle använda de gamla skjutdörrsbeslagen som redan satt på dörren. De var vackra och av god kvalitet. När vi började nysta i hur vi skulle få upp dem på en skena så insåg vi att en helt ny lösning var fördelaktig för oss. Dessutom finns det moderna lösningar som har dämpning i skenan, vilket är en för del då våra barn 1) inte ska klämma fingrarna i dörren 2) att de inte ska kunna skjuta igen dörren för våldsamt.

Barnens små krypin på övervåningen ska få skutdörrar med utanpåliggande skjutdörrsbeslag.

Vi valde därför att montera helt nya beslag från The Barnyard. De säljer både skutdörrar och skjutdörrsbeslag men nu behövde vi ju alltså bara beslagen. Modellen vi valde heter Classic och är ett enkelt och stilrent skjutdörrsbeslag i svart.

Vi valde The Barnyards stilrena skutdörrskit Classic.
Dörrbladet har fått ett fräst spår för skjutdörrsbeslaget.

Vi har sedan fräst spår för beslagen, vilket inte är nödvändigt egentligen men vi tyckte att det blev bättre så på våra dörrar.

Skjutdörrskitet levereras smidigt i en kartong med allt du behöver för montering. Skenan är i två delar och skruvas på väggen. På skenan sitter även en dämpning/mjukstängare som gör att dörren stängs mer försiktigt, vilket både minskar risken att små fingrar blir klämda i dörren och att det blir hårda smällar.

Nu kan barnen stänga om sig om de vill.

De stora barnen uppskattar verkligen att kunna stänga om sig, främst på morgonen eftersom de små syskonen är morgonpigga. De små barnen har än så länge inte stängt in sig speciellt mycket eftersom de helst av allt vill vara mest där vi föräldrar är.

Dörrarna är målade med Gysinges linoljefärg 15% grå umbra. Handtaget är original och den runda nyckelskylten i mässing är från Qvesarum.

På golvet finns en golvstabilisator monterad och den löper i ett spår på dörrens undersida för att dörren inte ska gå att dra utåt.

Att få upp dörrarna till barnens rum gjorde väldigt mycket för övervåningen och det känns helt plötsligt mycket mer färdigt. Det återstår dock smygbrädor i dörröppningarna, vilket är nästa steg här uppe.

Hustipset: Tegeldröm på Östelen

Nu var det länge sedan vi la ut ett hustips här på bloggen. Men när denna tegeldröm kom ut på Hemnet igår så var den given att tipsa vidare om. Hjärtat slog ett extra slag och med en varsam hand kommer denna pärla att kunna skina igen. Att huset är välbyggt syns ju bara genom att titta på bilderna. Det krävs dock många arbetstimmar för att det ska återfå sin forna glans.

Fastigheten är till salu via Mäklarna Ekström & Co och hela beskrivningen hittar ni här.

Boarea: 140 kvm
Byggår: 1914 (och till salu för första gången)
Tomtarea: 430 kvm
Adress: Österlenvägen 850-33, Hagestad
Utgångspris: 1 800 000 kr

Så här beskriver mäklaren huset, som kallas Hagalind, i annonsen:

Välkommen till Österlen och ståtliga Hagalind! Denna unika byggnad uppfördes 1914 av hemmansägaren Anders Olsson, född i Hagestad 1876. Hagalind har sedan dess aldrig varit ute till försäljning, utan gått i arv. Tills nu. Byggnaden var synnerligen påkostad och ultramodern när den byggdes. Nära nog samtliga handslagna tegelstenar är nu 106 år senare hela. Med hög fot och med rejäla frontespiser på båda långsidor ges huset en herrgårdslik gestaltning. Här sitter historien i väggarna. Vi finner allt ifrån takmålningar och dubbla spegeldörrar, till spröjsade fönster och bevarade lister och dörrfoder. Byggnadssnickerierna är av hög klass med vackra profiler och med fina proportioner.

På husets baksida finns en vackerglasveranda. Renoveringen är på börjad.
Alla glas i verandafönstren är uttagna och behöver ersättas. Notera det vackra, unika ljusinsläppet i taket.
Vackra golv, spegeldörrar och rum i fil.
Gedigna gjutjärnsradiatorer. Färgen må vara flagnad men jisses, vilket skönhet det ändå bor här!
I köket står en gedigen Aga-spis som var toppmodern när den installerades.
En vacker sal med takmålningar som matchar den gula väggfärgen.
Takmålningarna är verkligen en dröm! Så vackert och sirligt mönster.
Tänk att ha ett helt planteringsrum i källaren!
Övervåningen/vinden är helt oinredd i dagsläget. Tänk vilka möjligheter som finns här!

Foto: Mäklarna Ekström & Co

2 X trädgård

Vi spenderar nästan all tid i trädgården just nu och trivs så fint med det. Det vackra vädret har verkligen tillåtit oss att stanna ute ända till skymningen och trädgården frodas verkligen. I helgen blev fick vi ner våra sista tomat- och gurkplantor som börjat protestera i sina små krukor. Vi har rensat, gödslat och sopat rent i odlingstunneln. Den har aldrig varit så fin som i år och mycket är såklart tack vare att vi la tegel i gången. Det blev så mycket mer som ett rum och dessutom hjälper teglet till att hålla temperatur i växthuset mer jämn då teglet lagrar värme.

Vår odlingstunnel 7 juni 2020.

I helgen gjorde vi vår första inläggning av västeråsgurka för säsongen. Aldrig tidigare har vi gjort det redan i början av juni. Vi har faktiskt aldrig tidigare ens skördat gurka så tidigt så vi skattar oss minst sagt lyckliga.

Sorten heter Gunnar och håller just nu på att marineras i sin burk i några dagar innan vi ska provsmaka. Istället för krondill hittade jag en påse med dillfrö som jag tog från krondillen föra året.

Den kommande veckan ser vi fram emot ännu mer trädgårdsfixande, kanske en andra gurkburk och INTE MINST – firande av familjens första student.

Akta barnen-skylt vid vår väg

Vi bor precis vid en liten grusväg. Vägen trafikeras mestadels av de boende längs med vägen, vilket är sex hushåll. Men så händer det ibland att någon (icke boende längs vägen) kör förbi med tung högerfot så att gruset dammar.

Vi har länge tänkt sätta upp en ”kör försiktigt/akta barnen-skylt” och nu äntligen sitter den på plats.

Vi beställde skylten via SkyltDirect som har ett verktyg där man kan specialbeställa skyltar. Vi valde att beställa en måttanpassad skylt med budskapet KÖR SAKTA här finns barn och husdjur. Skylten levererades supersnabbt och dagen efter beställning kunde vi hämta paketet på vårt utlämningsställe.

Vi valde en tryckt aluminiumskylt med vit botten och fet text för att det ska synas ordentligt för förbipasserande.

Barnen känner väl till förmaningen att inte leka på vägen men samtidigt så är de nu så pass stora att de själva skulle kunna ge sig ut på en cykeltur på grusvägen för att leka med sina kompisar en bit bort. Vår hund håller sig innanför tomtgränsen men katterna går ju precis som de vill. Precis som katter ska göra.

För att hänga upp skylten byggde Marcus en skylthållare i ek som vi hängt skylten på. På så sätt syns den ordentligt och den är inte heller i vägen när vi ska klippa gräset intill vägen.

KÖR SAKTA – HÄR I LADAN FINNS BARN OCH HUSDJUR

Om att leva vattensnålt i Sydsvenskan

Vi har ju tidigare skrivit om vår brunn som sinat i torkan under sommaren och hur vi försöker att leva vattensnålt. Klicka här om ni vill läsa om det.

För några veckor sedan hade vi besök av en journalist och fotograf från Sydsvenskan som gjorde ett reportage om just ämnet vatten och hur man kan leva mer vattensnålt då vatten ur kranen inte är en självklarhet.

I lördags 2 maj publicerades reportaget. Ett fint reportage där Niklas Kämpargård också tipsar om beredskap vid vattenbrist.

Lite som ödets ironi på eftermiddagen den 2 maj sjönk vattentrycket i kökskranen när vi skulle brygga eftermiddagskaffet. Vi visste att vi hade använt en hel del vatten när vi gjöt vårt utekök samma dag men att vattennivån var så låg så tidigt under våren var vi inte riktigt beredda på.

Den låga (eller obefintliga) vattennivån i vår grävda brunn var ett faktum.

I lördags kväll tog vi några djupa andetag, konstaterade att vi var både lyckliga och friska och att det här med brunnen kommer att lösa sig.

Måndagen börjar vi med att ta in offert på ny brunn.

Golv av återvunnet tegel i vår odlingstunnel

Redan förra sommaren bestämde vi oss för att lägga tegelsten i vår odlingstunnel. Vi har en hel del återvunnet tegel sedan tidigare och detta tegel tillsammans med sand från barnens sandhög gav oss alla förutsättningar att ta tag i detta projekt. Att göra det tidigt på säsongen kändes också som en god idé, vis av att det inte kändes lockande att svettas i odlingstunneln under förra sommarens semester. Vi har dessutom inte hunnit plantera ut något i tunneln så nu var det helt enkelt fritt fram för att genomföra projekt tegelgolv här inne

Redan förra sommaren testade vi att lägga ut några stenar och de har blivit liggande sedan dess.
Ett par skottkärror sand tippade vi i odlingstunneln innan vi började lägga teglet.

Första året med odlingstunnel täckte vi golvet med hö, vilket vi senare rensade ut och sedan dess har golvet inte direkt haft något golvmaterial på sig.

Vi började med att tippat ett par skottkärror sand i odlingstunneln. Sanden används för att jämna ut ytan och för att göra det möjligt att justera höjden mellan olika tegelstenar. Teglet sätter sig också bra i sanden.

Vi lägger återvunnet tegel som vi hade hemma sedan tidigare.

Vi fick justera plankorna som gränsar mellan gången och odlingsbäddarna för att få plats med stenarna och passade även på att köra in massa kompost för att jordförbättra. En får ju passa på när skottkärran ändå går varm. I bilden ovan är ungefär hälften av gången lagd.

Hela familjen hjälps såklart åt. Åtminstone i fem minuter innan barnen tröttnar.
Det är kul att lägga tegelgolv och man ser resultatet snabbt!

Det är otroligt roligt att lägga tegelgolv och som här, i ett växthus, är det också ganska förlåtande. Det finns inget krav på att det ska vara perfekt och känslan får gärna vara mer rustik än andas perfektion.

Jag sopar ner sand mellan stenarna.

Jag sopar ner sand mellan stenarna för att stenarna ska ”kugga i” varandra och inte glida i sidled och även för att jord inte ska kunna åka ner mellan stenarna. Om jord åker ner är risken större att exempelvis ogräs sätter sig. Man får sopa mycket och länge för att sanden ska sätta sig mellan alla stenar. Det är rena rama träningspasset att lägga tegelgolv. Speciellt om man, som jag, har kontorsjobb till vardags.

För att inte behöva kapa några stenar så har jag anpassat gången efter stenarnas bredd och lagt dem i ett så kallat blockförband.

Ett färdigt tegelgolv i vår odlingstunnel.

I söndags kväll gick vi både och mös i odlingstunneln och tyckte att det här, det blev riktigt bra. Inte nog med att resultatet blev fint, hela odlingstunneln blev mycket mer som ett rum. Vi har även rensat allt ogräs, lagt att droppbevattningen i odlingsbäddarna. På benbockarna har vi lagt en ekplanka och här uppe bor en del av våra frösådder.

Nu startar vi alltså odlingssäsongen i vår tunnel som vi känner är något uppgraderad från förra året.

Det återvunna teglet bär spår av liv.

Ljus runt vårt hus

Under hösten och vinterhalvåret blir det som mest påtagligt att vi har det väldigt mörkt i vår trädgård. Från början så fanns ingen utomhusbelysning i vår trädgård.

Det satt säkert utomhusbelysning på det gamla bostadshuset som brann ner innan vi köpte tomten med ladan på och på ladan fanns endast en rejäl lampa. Den har vi låtit behålla och med en ny kupa som vi hittade på loppis så fungerar den fint och minner om ladans ursprung som verkstad och lada.

Nu behöver vi dock mer utomhusbelysning, både runt ladan och till verkstaden/arbetsboden som vi byggt. Först ut med att få belysning är vår baksida. På baksidan har vi en uteplats och här går vi också ut för att hämta ved så här behöver vi verkligen extra belysning.

Mellan dörren och skjutdörrspartiet ska stallyktan monteras.

Nu har vi beställt en klassisk stallykta med skärm i koppar från Kulturbelysning som säljs på Qvesarum.

Stallyktan är en klassisk armatur som är tillverkad efter förlagor från början av 1900-talet i många olika modeller.

Stallyktan är en klassisk armatur som är tillverkad efter förlagor från början av 1900-talet i många olika modeller. Förutom kopparskärm kan lampan fås med svart eller vit emaljerad skärm. Vi tycker dock att kopparskärmen passar bäst hos oss eftersom vi har andra detaljer på ladan som är i koppar.

Vi har hela en meters takutsprång på ladan, vilket kräver en ganska lång arm. Vi vill dessutom att ljuset ska vinklas något ut från ladan eftersom vi har en uteplats och ett litet gångstråk över uteplatsen där vi går för att ta in ved. Därför har vi valt en armatur där armen är vinklad i 45 graders vinkel utåt. Skärmen är i obehandlad koppar och mörknar något med väder och vind. Vårt generösa takutsprång gör dock att inte så mycket vatten når lampan och vi vill gärna att den ska ha lite patina och inte vara skinande blank. Vi har därför lagt ut skärmen i väntan på att elektrikern ska komma och installera armaturen och redan efter några dagar utomhus så börjar den få precis den patinan vi önskar oss.

Så inom en ganska snar framtid har vi alltså liter mer ljus runt vårt hus.

Keramik made in Skåne

Till min födelsedag förra året önskade jag mig lokalproducerad keramik i form av tekoppar. Jag gillar verkligen att ta en kopp kvällste men har saknar rejäla temuggar. När julen kom så önskade jag därför tillökning i muggfamiljen i form av nya kaffekoppar. Så vi ringde helt enkelt keramikern Thomas Alexandersson och frågade om vi möjligtvis kunde få komma till hans fina butik och köpa lite muggar. Det är ju lågsäsong nu men om man ringer och frågar så öppnar han gärna.

Det är inte helt lätt att välja bland alla finheter.
Den rakubrända keramiken är så fin!

Till slut bestämde vi oss för att investera i åtta kaffemuggar utan öra. Jag gilla verkligen kaffemuggar utan öra!

På övre hyllan står temuggarna i väntan på kvällsteet.
Våra nya kaffemuggar har en levande grön nyans och varierar något i storlek. De ligger dessutom perfekt i handen.

Är ni nyfikna på mer av Thomas ”Drejare” så hittar ni hans hemsida här.

Välkommen, Rudolf

I lördags fick vi ytterligare en fyrbent familjemedlem. Säg hej till Rudolf – en hankatt i sina bästa år.

Rudolf har fått flytta till oss efter att hans husse gått bort och vi hoppas såklart att han ska trivas här i ladan.

Just nu gör han sig hemmastadd inne i huset i ett par veckor innan vi släpper ut honom på äventyr. Han är otroligt social och verkar ha väldigt mycket att berätta trots att han än så länge bara sett ladans fyra väggar.

Vår andra katt, Sushi, är aningen skeptisk och ser bokstavligt ut att undra ”vem sjutton släppte in honom?”. De håller sig på varsin kant – eller rättare sagt vid minsta närmande är Sushi väldigt tydlig med att hon vill att Rudolf håller sig på avstånd. Rudolf å andra sidan verkar nyfiken på det mesta.

I sitt tidigare hem var Rudolf i stort sett alltid ute så tanken är att han mestadels ska vara ute hos oss också – när han väl förstått att ladan är hans nya hem.

Frågor & svar del 2

Här kommer fortsättningen av svaren på de frågor ni skickat in till oss i frågestunden på Instagram Stories. Med tanke på hur långa svaren på vissa frågor blev så blev det helt enkelt två inlägg.

Vad jobbar ni med?

Vi har båda två jobb som på ett eller annat sätt är relaterat till husbyggande och/eller renovering.

Professionellt så är Marcus arkitekt på Kanozi Arkitekter i Malmö och Therése arbetar med marknadsföring på Qvesarum. Så vid sidan av vårt eget husprojekt arbetar vi för att andra människor ska bo bra och hållbart.

På hemmaplan och under vår fritid i ladan jobbar vi just nu med att renovera dörrar som ska sitta på vår övervåning där vi just nu inte har en endaste dörr. Vi gör också en hel del planering inför kommande projekt som ska ske i vår och i sommar så på det virtuella ritbordet finns bland annat ett utekök, en jordkällare och en rök. Mentalt planerar vi även för kommande odlingar.


Vad var den svåraste utmaningen med att renovera ett så gammalt hus (lada)?

I början av renoveringen ställdes vi inför flera stora och avgörande beslut kring nu eller aldrig-moment som vi var tvungna att ta. Just du blev dessa beslut utmanande men idag vet vi att vi fattade helt rätt beslut. Ambitionen att behålla ladans karaktär och samtidigt skapa ett beboeligt hem har också varit utmanande. Att göra lösningar som till 100% passar in i en lada är ju en sak men att bygga på ett sätt som fungerar för en barnfamilj att bo i där det ska levas, städas och varas har inte alltid varit det lättaste. Speciellt inte med tanke på att vi dessutom har två ganska starka viljor som inte alltid tycker lika. Vi brukar dock landa i något bra. Till slut.

Idag är vår absolut största utmaning tid. Vi arbetar 100% båda två och livet med två små barn pågår för fullt så just nu har vi svårt att få till det tidsmässigt. När barnen var mindre var vi ju föräldralediga och hade mer ledig tid. Idag går mycket av vår lediga tid åt till att få vardagen att gå ihop.

Med två små barn och två heltidsjobb utöver ladan räcker inte tiden alltid till alla projekt i ladan – en av våra absolut största utmaningar just nu.

Pengar är en ytterligare utmaning – vi vill bygga med bra och långsiktigt hållbara material, vilket tenderar att kosta mer än billigare och ”snabbare” material. Samtidigt har vi en begränsad budget så att verkligen lägga pengarna på rätt saker är något vi vridit och vänt på en hel del.


Vad har ni spenderat hittills? Ungefär?

Antalet timmar som vi själva spenderat med att bygga har vi aldrig noterat. Vi ser ju det här som ett livsprojekt och lite av ett intresse men om vi skulle gissa på antalet timmar så är vi högst troligt uppe i tusentals.

När det kommer till spenderade pengar så hade vi en initial budget på 1 miljon och i den miljonen skulle även inköpet av ladan rymmas. Den budgeten spräckte vi ganska snabbt när vi bestämde oss för att höja standarden till permanent-standard istället för att ha ladan som ett fritidshus. Efter det beslutet dubblade vi budgeten och exkluderade inköpet av tomten med ladan på i budgeten och det har vi lyckats hålla ganska bra.


Har följt er länge och gillar stort ert lilla paradis. Undrar bara över planlösningen, hur hänger rummen ihop?

Vi har valt att koncentrera kök, badrum och teknikrum till ladans gamla stalldel, vilket är den rödmarkerade delen i bilden. Andra halvan är vårt allrum och precis mitt emellan dem leder trappan upp till övervåningen. Vi har bara övervåning över halva huset, d.v.s. över kök, badrum och teknikrum. Allrummet är öppet upp till nock och har en takhöjd på över sju meter. På övervåningen finns en liten övre hall med en kamin och ingång till våra tre sovrum som är relativt små och mest avdela för att just sovas i. Leka gör barnen exempelvis i lekhörnan i allrummet så deras små rum behöver ingen plats för leksaker. I de små barnrummen finns en säng på vardera sidan fönstret, likt små alkover. I ena änden av vårt sovrum som är något större finns en klädkammare som rymmer hela familjens kläder.

Frågor & svar del 1

Tack för alla frågor ni skickat in till vår frågestund på Instagram som vi startade igår. Det blev en hel del så vi delar upp frågorna i två inlägg. Första kommer här och nummer två publiceras imorgon kväll.

Bästa tipsen att få ett hus att bli ett hem?

Oj, vilket svår fråga. Vad som är ett hem är ju så otroligt subjektivt. För oss handlar det jättemycket om känslan hemma och att det finns spår av liv i hemmet och det kan ju vara allt ifrån att en bok eller en burk med kritor ligger framme till att inreda med arvegods från en mormor. När det kommer till inredning så är vi extremt selektiva när vi skaffar nya saker och när vi köper nytt är det verkligen något som vi gillar och som verkligen passar in i ladan, det tror vi är en förutsättning för att det ska kännas som hemma. Om man bara har saker i sitt hem som man tycker om och/eller som fyller en funktion så tror vi att resten när det kommer till hem-känslan kommer automatiskt. Förresten! Växter gör jättemycket, både i fönster, på hyllor och i vas.

Gröna växter och att visa spår av liv ger hem-känsla.

Hur går det med er baddamm nu några år senare?

Tackar som frågar! Vi var ordentligt badsugna förra året men på grund av någon form av alg som etablerade sig i dammen och valde att blomma en hel del så kunde vi tyvärr inte bada. Första sommaren med baddammen, sommaren 2018 var den verkligen ovärderlig. Vi tog svalkande morgondopp och ljumma kvällsdopp och njöt verkligen av det klara vattnet. Sommaren 2019 hade vi dock inte samma flyt. Problemet kunde enligt en dammspecialist avhjälpas med ett extra filter, vilket vi aldrig tog tag i. Vi hoppas dock att naturen löser det själv och att vi kan bada sommaren 2020.

Den varma sommaren 2018 var baddammen ovärderlig.

Hur lång tid tog det från att ni hittade ladan till den var klar?

Vi köpte ladan i december 2012 och vi är fortfarande inte färdiga. Ladan är ett livsprojekt. Vi räknar dock med att bli helt färdiga med själva ladan i sommar men vi har en massa projekt kring ladan med bland annat jordkällare, ett orangeri och en mur. Utöver nämnda projekt så kommer vi ständigt på nya saker så helt färdiga kommer vi troligtvis aldrig att bli.

Här låser vi upp ladan för första gången efter att ha skrivit kontrakt och fått nycklarna.
Tror att denna bild är från första visningen av ladan hösten 2012.
En hel del har ju hänt sedan dess – både invändigt och utvändigt.

Hur stor budget har ni haft för bygget?

När vi började bygga, vilket var 2013, hade vi en budget på 1 miljon. Då bodde vi i Malmö och skulle endast ha ladan som fritids hus och standarden när det kommer till exempelvis isolering och uppvärmning skulle anpassas för ett fritidshus. Med tiden förälskade vi oss mer och mer i platsen och omgivningarna och en bit in i renoveringen bestämde vi oss för att höja nivån till permanent-standard för att ha möjlighet att vara här året runt. Sett i backspegeln så var ju det helt rätt av oss med tanke på att vi lämnat Malmö och bor permanent i ladan. Vi har dock investerat det dubbla och lite till men då innefattar ju det allt vi gjort både interiört, exteriört och i trädgården samt värmesystem o.s.v.


Vad har ni för typ av ytterväggar och hur har ni isolerat dem?

I bottenplanet är ladans ytterväggar en så kallad ”kalkgjutning” som är spritputsad på utsidan. Vi har skrivit lite om kalkgjutning i detta blogginlägget. Exteriört har vi inte gjort något utan den ursprungliga spritputsade ytan är kvar. Kalkgjutningen har dock ingen vidare isolerande förmåga och med tanke på att ladan inte är avsedd att värmas upp och än mindre byggd för människor att bo i så var den såklart inte isoelerad från början. På insidan av väggarna i köket har vi murat upp med lecablock och lämnat en spalt mellan urpsrungsväggen och den nya väggen. Spalten har vi fyllt med perlit, vilket ger isolerande effekt. I andra halvan av bottenvåningen, vilket är vårt allrum har vi inte isolerat ytterligare. Man kan säga att om man vill ha det varmt och gott är man i köket och om man vill ha det svalt och skönt är man i allrummet.

På övervåningen i gavelspetsarna där vi har stående ekpanel har vi isolerat med hampaisolering.

Ett inlägg som berättar om bland annat kalkgjutning.
Ett inlägg som visar hur vi byggt upp insidan av ladans väggar.
Ett inlägg om hur vi isolerat med hampa-isolering.


Hur kom ni på idén att bo där ni bor? Superfint ni har <3

När vi köpte ladan bodde vi i centrala Malmö och var nöjda med det men vi ville ha ett gemensamt projekt och ett sommarställe på landet där vi kunde ta det lugnt, odla och med någorlunda närhet till havet. Med tiden så kände vi mer och mer att ladan på landet var vår plats på jorden och för lite drygt två år sedan bestämde vi oss för att lämna Malmö för att bo permanent i ladan. Vi har inte ångrat det en sekund utan värdesätter närheten till naturen, det vi kan skapa i vårt hem och trädgård och naturen runt omkring otroligt mycket. På något sätt känns det som att vi får ut mer av livet när vi bor på landet. När vi bodde i Malmö längtade vi bara till ladan. Att det blev just platsen, en bit norr om Ystad, är egentligen en slump. När vi letade efter vårt ”projekt” sökte vi ganska brett men åt Österlen-hållet. Vi hittade ladan av en slump när vi tittade på en skånelänga några kilometer bort och föll för omgivningarna, det rimliga avståndet till Malmö och att havet bara var 10 minuter bort. Resten är historia kan man säga för nu är vi här.

Foto: Lina Eidenberg Adam för tidningen Lantliv.

Resten av frågorna kommer som sagt i ett nytt inlägg imorgon kväll.

Något att längta till

Vi är lite som i en dvala just nu där vi lämnar hemmet i morgonmörker och återvänder till kvällsmörkret. Jag kom på mig själv med att intensivt börja längta efter ljusa mornar. De timmar vi upplever ladan i dagsljus just nu är väldigt få och stunder av solsken har ju varit ännu mindre de senaste månaderna. Längtan gav sig ju inte direkt när jag hittade ett gäng bilder som jag fotade på ladan i somras.

Får vårlängtan bara jag ser dem!

Vi har inte så många bilder som visar mycket av utemiljön på vår framsida men det är här vi tillbringar som mest tid på sommaren.
I doftträdgården som är de fyra fälten till vänster i bild kommer det att prunka luktärter i massor i sommar.
Fönstret i homejan står nästan alltid lite öppet under sommaren för att släppa i sommarens ljud och för att släppa ut värmen.
Om ni kikar riktigt noga kan ni se utsikten vi har bakom ladan. Den är inte fy skam och där borta över ladugårdstaket som skymtar i fjärran brukar himlen bjussa på den ena solnedgången vackrare än den andra.

Det var alltså lite sommarlängt från ladan och vi önskar fin helg och hoppas på lite solsken för att pigga upp den gråa, skånska vintern.

En platsbyggd bänk i vår övre hall

2019 var verkligen inte bloggens år. Vad vi lyckats presentera i form av blogginlägg under 2019 kan nog räknas på en hand. Vi inleder 2020 med ambitionen att detta år ska bli ett mycket bättre bloggår och vi passar även på att uppdatera bloggens utseende något.

Att vi inte bloggat nämnvärt mycket betyder dock inte att våra projekt i ladan har stått stilla men det har samtidigt inte gått i samma rasande takt som de första åren när vi började bygga.

Ett av projekten som vi så gott som färdigställt under 2019 är alla ytskikt på vår övervåning. All hyvlad panel på väggarna sitter uppe och det största som kvarstår är dörrar in till sovrummen. Det är ett projekt för det kommande året. Vår över hall ska också få en sittyta med en myshörna i form av en väggfast bänk med förvaring inuti.

I gattet mellan murstocken och väggen ska vi bygga en platsbyggd bänk.

Under julledigheten började vi skissa på den platsbyggda bänken som ska utgöra myshörnan i den övre hallen. Det är i utrymmet mellan murstocken och väggen som vi ska bygga någon form av bänk med en dyna eller kudde ovanpå och förvaringsmöjlighet inuti.

Med den väggmonterade lampan Tolomeo från Artemide blir det en perfekt läshörna här.

Den väggmonterade lampan är redan på plats men tyvärr inte inkopplad ännu. Vi tänker att det här kommer att bli en mysig plats att krypa upp i med antingen en god bok eller med paddan. Vi är dock inte helt överens som hur bänken ska utformas så det vi skissat på hitintills får ni helt enkelt ta del av lite längre fram när vi landat i något som vi är mer överens om. Men vi är alltså på gång med detta lilla men ändå ganska betydelsefulla byggprojekt. För 7 år sedan vid exakt samma tid bilade vi upp vårt köksgolv (som såklart inte var vårt köksgolv då utan bara ett gammalt sunkigt ladugårdsgolv) så detta känns ändå något mer angenämt.

Ett vardagsrum till jul

Vår allra högsta önskan är lite mer tid för att kunna färdigställa allt och balansgången mellan att ha jobb man verkligen trivs med och där det går i ett, kombinerat med ett ofärdigt husprojekt är stundom utmattande. Så när tiden och inspirationen väl infinner sig så försöker vi att köra på i 110. Just nu pågår en utrensning av vårt vardagsrum där vi haft snickeri sedan vi flyttade in i ladan. Vi ska fira jul hemma i ladan och då vill vi såklart att det ska vara mer vardagsrum än snickeri.

Vi har samlat på oss otroligt mycket bra att ha-saker sedan vi köpte ladan och de har vi samlat i flertalet flyttlådor i ett hörn. Ni när vi började rensa insåg vi att mycket av det vi samlat på oss aldrig kommer att bli använt och det var en sån befrielse att köra ett fullt billass direkt till vårt närmaste auktionshus och loppis. Berget av flyttlådor minska till ungefär en tredjedel. Tänk att det kan vara så befriande att bli av med saker!

I förrgår blev vi dessutom av med den gamla eksoffan som står mot väggen. Vi köpte den för några år sedan med tanken att restaurera den och låta den återfå sin forna glans. Nu inser vi dock att vi kommer att behöva utrymmet till annat och valde därför att skänka bort den via en lokal köp- och säljsida på Facebook. Det är så fantastiskt att skänka bort saker och glädja någon annan samtidigt som man skapar mer utrymme för annat.

Väggen bakom soffan och till vänster om den är nu redo för målning och tanken är att vårt vardagsrum ska vara helt färdigmålat till jul.

Jag har bara gått och gapat i flera dagar över vilken yta vi fått i vardagsrummet. Det börjar verkligen likna ett rum mer än ett snickeri nu.

När berget av flyttlådor försvann från vardagsrummets ena hörn blev helt plötsligt ljuset helt annorlunda. Den vägg som tidigare täckts av flyttlådor blev helt plötsligt träffad av eftermiddagssol, vilket inte hänt på flera år. Tänk att ett flyttlådsberg mindre och decembersolens strålar kan ge sådan energi. I helgen målar vi klart.

En skyddande mur runt ladan

Nu, x antal år efter att vi fick vårt bygglov påbörjar vi äntligen projektet att bygga en fin murad och vitputsad mur runt vår tomt.

I dagläget finns här ett träplank som uppfördes någon gång under 90-talet och med tanken på blåst, läget nära vägen och att två traktorer med släp råkade ramma planket förra sommaren gör att planket verkligen sjunger på sista versen. Det står just nu mest och skäms så det här kommer att bli en enorm ansiktslyftning.

Vår arbetsbod och vårt hönshus, vilka redan står mot vägen, kommer att bli en del av muren och vi kommer även att fortsätta muren en bit in på grusvägen och där blir den betydligt lägre än vad den kommer att vara mot landsvägen.

Muren kommer sedan att fortsätta mot höger utanför bild och kommer där bland annat att utgöra väggen på vårt blivande orangeri. Orangeriet ligger dock längre fram i tiden men vi kan ju alltid drömma om det så länge.

Första steget i projektet med muren kommer vara att gjuta sockeln som muren ska byggas på. Vi kommer delvis att kunna använda den befintliga gjutningen som planket är monterat på men eftersom muren kommer att bli tjockare så kommer vi att gjuta på ytterligare en del av sockeln. Med lite skånskt mildväder hoppas vi på att kunna påbörja projektet väldigt snart.

En dörr till barnens rum

Jag scrollade precis igenom bloggen för att se vad vi gjorde för ett år sedan. Jag (Therese) höll på att skrapa och måla dörren till vårt hönshus förra sommaren. Skrapning av gammal färg, slipning, schellack och sedan målning med linoljefärg.

Och vad gör jag vi samma tid i år tro?

Jo, i stort sett precis samma sak som förra året. I år står dörren till barnens rum på tur. Eftersom underarbete är min absolut sämsta renoveringsgren så har det tagit ett halvår att göra klart underarbetet på det här dörrbladet. Jag började under julledigheten och tänkte att ”det här skulle jag klara av snabbt”. Tråkiga saker gör jag dock inte snabbt utan dem skjuter jag hellre framför mig. Underarbete ska man dock inte fuska med eftersom det alltid straffar sig i att dörren tyvärr blir ful i den slutsålde ytan.

Men för att de små barnen inte ska minnas tillbaka på sin barndom och tänka att de inte hade någon dörr till sitt rum innan de blev tonåringar så är alltså semesterns projekt att färdigställa målning av denna dörr.

Dörrbladet är ena halvan av en gammal skjutdörr.

Dörren är helt renskrapad från gammal färg, slipad och schellackad och i skrivandets stund är faktiskt ena sidan av dörren till och med slutmålad. Idag gör jag första strykningen på andra sidan och därefter kanske det tar ett halvår till innan dörren är monterad till barnens rum. Under tiden så har jag alltså det andra dörrbladet i detta par att förströ mig med.

Om ni är nyfikna på hur dörren såg ut från början så finns ett blogginlägg om det här.

Vår hönsgård just nu

Vid den här tiden förra året höll vi på att putsa vårt hönshus. Det var slitiga dagar för Marcus som gjorde det jobbet, mycket på grund av förra sommarens extrema värme. Vi spenderade dessutom en hel del av vårt dricksvatten för att kunna blanda bruk till hönshuset och i takt med att vårt dricksvatten sinade så växte hönshuset fram.

För er som är nyfikna på att läsa mer om projektet hönshus så hittar ni alla tidigare inlägg HÄR.

I år har vi tack och lov vatten i brunnen och vi glädjer oss mycket åt att vi byggt hönshuset och att vår hönsflock verkar trivas fantastiskt bra i både hönshuset och hönsgården.

Så här ser det ut i hönsgården just nu:

Det är tuppen Halta Lotta som håller ordning i hönsgården.
Just nu har vi nio fullvuxna hönor och alla är Skånska Blommehöns. Därtill har vi fem ”tonårskycklingar” och åtta nykläckta små kycklingar.
Karaktäristiskt för tonårskycklingarna är att de hänger i grupp. Lyckades dock fota denna lilla på vift från sina syskon.

Blommehöns är inga extremt generösa värphöns och inte heller överdrivet sociala och keliga, vilket förvisso passar oss bra. De är dock väldigt nyfikna och bara vi närmar oss hönsgården så är de tillmötesgående och undrar vad vi kommer med. Vi får ungefär fem ägg om dagen, vilket är fullt tillräckligt för att vi ska kunna än så mycket ägg vi bara orkar.

Och hörrni! Livet med höns är fantastiskt!

Vår inspirationsutflykt till Gunnebo Slott & Trädgårdar

Hej på er!

Länge sen senast!

Vi kickstartade vår semester i måndags med att åka till Göteborg.

Marcus håller på att rita en villa strax norr om Göteborg och var tvungen att göra ett besök på platsen. På sin första semesterdag. Vi tyckte dock att det var en bra idé att samtidigt göra en inspirationsutflykt till Gunnebo Slott som vi varit sugna på länge.

Om ni har vägarna förbi Göteborgstrakten kan vi verkligen rekommendera ett besök här. Miljön är otroligt vacker och välskött och trädgården är en fröjd för ögat. Jag tycker alltid att köksträdgårdar är otroligt inspirerande och härifrån tar vi med oss en massa inspiration hem till ladan.

Vare beredda på bildkavalkad!

Gunnebo_Slott_1

Jag (Therése) var allra mest nyfiken på orangeriet. Det är otroligt vackert och med spännande arkitektur och återuppfördes för några år sedan.

Orangeriet ligger vackert på en plats med kallmurar stenmur nedanför. Upp på platån står krukor med agave och magnifika jättepelargoner.

Gunnebo_Slott_10

Nedanför platån finns den prunkande köksträdgården med otroligt inspirerande layout och lösningar.

Gunnebo_Slott_2

Längs med kortsidorna av köksträdgården klättrar bönor på björkslanor. Björkens fina grenverk blir en perfekt klätterställning för bönorna som gärna slingrar sig fast i små grenar.

Gunnebo_Slott_3

Kålbäddar omringade av ringblommor. Så fint! Täckodlingen hämmar ju dessutom ogräs i landen.

Gunnebo_Slott_4

Ramar i ramarna är ju också himla smart. Här är kronärtskockorna omringade av lobelia (?) och det var himla fint, liksom att odla i triangelformerna!

Gunnebo_Slott_5

Sen skulle vi såklart upptäcka slottet. Med två små busfrön i sällskap så valde vi att bara upptäcka exteriören och trädgården utanför slottet. Barnen ÄLSKADE verkligen att springa upp och ner för de vackra kalkstenstrapporna för att se trädgården från ovan.

Gunnebo_Slott_6

Slottet är verkligen så vackert och just den här terassen och trapporna är ju som tagna ur en scen med en bal på slottet.

Gunnebo_Slott_7

Den här portalen var verkligen magnifik och på ett par ställen på långsidorna finns små prång. Där sprang barnen in och gömde sig och rätt vad det var stack det ut en liten lintott ur allt det gröna.

Gunnebo_Slott_8

Här är en översikt över en del av köksträdgården. Vi har ju inte riktigt samma yta att odla på och vår trädgård har inte samma struktur men ändå – fy sjutton så fint och inspirerande det är. De halmtäckta gångarna ger också en så fin kontrast till allt det gröna ätbara.

Gunnebo_Slott_9

Tvingade Edda att ställa upp på bild bara för att verkligen illustrera HUR stor den här doftpelargonen verkligen är. Edda är 120 cm. Det får bli ett garden goal att ha en sån här magnifik Doktorr Westerlund.

Jag var ju så nyfiken på att se mer av orangeriet men tyvärr var det inte öppet för allmänheten, vilket var lite av en besvikelse. Så jag passade på att fönstertitta istället.